Den efterlängtade historian om bloggens existens

I väntan på pendeln stod man där, småttsugen på en Dubbeldaim och lika frusen som vanligt. Ögonen kändes som en törstig mun som letade efter en påse godis på City Gross när de sökte efter en tidning. Metro var för dagen slut, vilket medförde att det enda alternativet stavades City. Stockholm City, Sveriges sämsta dagstidning. Nåväl, det fick duga tänkte jag, samtidigt som jag började bläddra i insändarna.

Jag satt på tåget och hade kommit en bit in i tidningen och kommit till spalten "Veckans Blogg" närmare bestämt, när det slog mig. Vem är intresserad av att läsa vad Rama, 24, studerande till frisör från Akalla har på sig och hur mycket hennes tunika på Cubus kostar? Jag sög på ordet - blogg. Blogg, ja, jag sög på det mycket länge. Jag var trött på att höra talas om dagens outfit, jag var förbannat trött på att höra talas om vad Isabell på fjorton vårar hade gjort hos sin plastfarsa i Tullinge. Jag var så förbannat trött på allt jävla snack om blogg hit, take-away-latte dit men mest trött var jag på hur dåliga alla bloggar generellt var.

Där - i en bullrig, tämligen illaluktande pendelstågvagn satt jag och hade bestämt mig. Jag skulle inte bli statsminister, jag skulle inte ha skivkontrakt innan jag fyllt 25 och jag skulle heller inte utrota svälten i Afrika. Jag skulle ge "blogg" en ny innebörd och ta hela Sverige med storm.

Den 25:e oktober, 09.48 skedde en milstolpe i världen. Nu må ni tänka att det var då Hitler sköt sig själv eller att det var då Peter Jöback avslöjade att han var homosexuell, men så var icke fallet. Det första inlägget publicerades på http://dagge.blogspot.com, och därmed inleddes en ny era.

Vilka har vi då berört? Med facit i hand kan jag med dystra valpögon konstatera att min vision och mina drömmar inte var realistiska. Vi ruskar liv i Hannahs eldiga debatterare som finns där djupt bakom engelska kläder och hud. Vi lyser upp Tommys eftermiddag efter en tuff dag på Naprapathögskolan och vi gör Vännäs vintriga väder en smula somrigare.
Jag har inte fått Blondinbella att stoppa upp hennes förbannade blogg och laptop i (p.g.a. mogenhet censurerar jag det ord jag hade tänkt mig), och jag har heller inte fått Rama från Akalla att inse att tunikor även finns på Gina Tricot.


Jag har däremot slösat många skoltimmar på denna blogg, i hopp om att det är någon som uppskattar det. Kanske skulle jag ha haft 320 poäng istället för 315 om jag inte startat denna blogg. Kanske, kanske, skulle jag ha satt ett barréackord en månad tidigare om det inte vore för denna blogg. Ja, bara nu har jag suttit i kanske en halvtimme och slösat mitt liv på denna jävla blogg.

Har jag blivit en bättre människa? Nej. Men nu vet ni i alla fall syftet med bloggen. Syftet kring världens BALLASTE blogg.